Men jag kunde inte äta dem.
De skrek när jag försökte skala dem.
Det gjorde för ont.
Varenda gång som jag öppnade kylskåpet bönade de och bad.
"Snälla, ät oss inte. Det gör så ont att bli skalad"

Så de blev kvar på hyllan.
Tillsammans med mjölken
som gick ut för minst ett halvår sedan.